Jag i tysta skuggors timmar

Alt. koral:



1. Jag i tysta skuggors timmar
Herrens lov förkunna skall.
Himlen av hans klarhet glimmar,
jorden är hans fotapall.
O min tro, du själens öga,
skåda den som i det höga
dessa sköna facklor satt
att oss leda i vår natt!

2. Skriv på fästet, klara måne,
Skaparns milda majestät!
Du oss ljus i natten låne,
så vi där kan se hans fjät!
Gläns nu över berg och dalar,
allt om Herrens under talar.
Kläd i silver flod och fält:
över allt sin tron han ställt.

3. O så nära, mej så nära
är du då, Oändlige!
Fast mitt öga ej kan bära
glansen av ditt anlete,
fastän tankarna blir matta
när de dej försöker fatta,
lever jag och rörs i dej,
Gud, min Gud, så nära mej!

4. Din förblir jag när jag vaknar,
när jag går till nattens ro,
och det ljus som här jag saknar
bidar jag med stadig tro.
Jag i stilla andakt tiger,
men min ande högre stiger
än dit alla stjärnor når,
än dit alla tankar går. 

Jag sjunger min morgonsång

Alt. koral:



1. Jag sjunger min morgonsång
till Jesu ära,
ty natten och dagen lång
är han mej nära.
Hur skulle jag kunna här
gå runt och sucka,
när Jesus och himlen är
mitt liv, min lycka?

2.  Å härliga morgonstund
med guld i munnen!
Se, redan på fästets rund
är solen hunnen.
Och allting så härligt spår
att får jag leva
ska Gud under många år
ge ännu mera.

3. Så går jag till verket då
med mod i barmen,
av Gud ska jag visdom få
och kraft i armen.
Och om jag kan trogen stå
i allt det lilla,
så ska jag det stora nå,
ja, ske Guds vilja!