onsdag 23 september 2015

Bred dina vida vingar









1. Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mej,
och låt mej stilla vila
i ve och väl hos dej.
Bli du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mej alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mej alla synder

och två mej i ditt blod.
Ge mej ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Ta i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Både natt och dag






Både natt och dag
änglar vakar över mej, o Gud.
Både natt och dag
änglar vakar över mej.

1. Jag till sängs mej lägger ner 
- änglar vakar över mej, o Gud -
om beskydd och frid jag ber
- änglar vakar över mej.
Både natt och dag...

2. Med din kärlek fyll vårt hus 
- änglar vakar över mej, o Gud -
väck mej med ditt morgonljus
- änglar vakar över mej.
Både natt och dag...

3. Dör jag före morgonen
- änglar vakar över mej, o Gud -
ta mej hem till himmelen
- änglar vakar över mej.
Både natt och dag...

4. Om jag får ännu en dag
- änglar vakar över mej, o Gud -
led mej efter ditt behag
- änglar vakar över mej.
Både natt och dag...


Dagen går nu från oss bort





Alt. finländsk koral:



1. Dagen går nu från oss bort,
är försvunnen inom kort.
Solen sjunker ner i väst,
svarta natten blir vår gäst.

2. En dag äldre jag nu blev,
skuggans gång så klart beskrev
hur jag med min vandringsstav
kommit närmare min grav.

3. Kära själ, minns Herrens bud,
och bekänn inför din Gud,
att du som ett Adams barn
fallit i den ondes garn.

4. Därför också denna dag
blev det nöd och nederlag.
Res dej upp, i bön gå fram
till din Frälsare, Guds Lamm.

5. Bed om nåd, gör ärlig bot,
vät med tårar Jesu fot,
grip hans hand och släpp den ej
förrän han välsignar dej.

6. Nu min Jesus, själens skatt:
stanna över här i natt!
Se, åt dej en enkel bädd
i mitt hjärta står beredd.

7. Låt din starka änglavakt
på min vilostad ge akt.
Mina vänner, barn och släkt
skydda under nattens väkt.

8. Stilla sjukas hjärteve,
tänk på de bedrövade,
var de faderlösas tröst,
hör de övergivnas röst.

9. Nu till sömnen trår mitt sinn´,
men förrän jag slumrar in
vill jag tänka lite på
hur det snart med mej ska gå.

10. Jag ska ner i dödens dal
med en skara utan tal,
ligga där den långa natt
- ja, så är det med oss fatt.

11. Fyra bräder är den prakt
varuti mitt stoft blir lagt
med ett lakan eller två
- mera äger jag ej då.

12. Alla världens ting förgår.
Jag till härlighet uppstår
när en dag basunens ljud
kallar mej till fröjd hos Gud!

Den dag du gav oss, Gud, är gången




1. Den dag du gav oss, Gud, är gången,
och solen sänkes kring oss ned.
Ditt lov steg upp i morgonsången,
ditt lov skall signa nattens fred.

2. När jorden sig i rymden vänder
och ljuset går från trakt till trakt,
ditt lov väcks upp i nya länder.
Din kyrka håller troget vakt.

3. Den sol som oss till vila viger
för andra tänder arbetsdag.
Ur andras hjärtan bönen stiger
om kraft att vandra i din lag.

4. Pris vare dig som jordens bana
igenom öde rymder sträckt
och som av jordens folk vill dana
en enda helig mänskosläkt. 

Dagen går med raska steg






1. Dagen går med raska steg, 
dagens barn får ila. 
Aftonsolen bringar fred, 
nattens stjärnor vila. 

2. Lyckan gäckar stora, små, 
leker med sin tärning. 
Lyckligast att vila på 
är fullbordad gärning. 

3. Litet stora, mindre små 
orkar göra färdigt. 
Viljan ser vår Herre på, 
vad är mänskovärdigt? 

4. Lyckans hjul står aldrig still,
många där förtvivlar.
Allting fogas som Gud vill, 
när hos Gud vi vilar. 

5. Blomman bär nog frukt en gång,
höst ska följa sommar.
Dagen är ej gränslöst lång,
aftonstunden kommer.  

6. Hela dagen upp och ned 
vänder lyckans rulle.
Har om kvällen vi Guds fred, 
gick det, som det skulle. 

Till vår lilla gärning gick



1. Till vår lilla gärning gick
vi i morse glada.
Hjälp av dej, vår Gud, vi fick,
hjälp mot synd och skada.
Snart får sömnen med oss bukt,
stängt är snart vart öga;
ge vår lilla gärning frukt,
Fader i det höga! 

2. Du, som visar dag och natt 
sols och stjärnors vägar, 
livets underbara skatt 
gav du oss att äga. 
I var barnasjäl på jord 
har du lagt en kärna 
som kan blomstra på ditt ord,
härlig som en stjärna.

3. Låt den kärnan, käre Far,
växa i vårt inre,
bära tro och bönesvar,
omsorg om de mindre. 
Låt den ge en ljuvlig lukt
här i världens vimmel
och få bära evig frukt
i din höga himmel.

Sin skugga natten målar






1. Sin skugga natten målar,
av gyllne stjärnor prålar
det mörkblå fästets grund.
Ur jorden dimman stiger,
i helig stillhet tiger
det vida fält, den skumma lund.

2. Naturen är så stilla
och vill oss inget illa.
Hon ler, i skymning klädd.
Hon ger oss rum. Därinne
den tunga dagens minne
vi slumra bort på vilans bädd.

3. Se, månen vänligt myser!
Till hälften blott han lyser
och är dock rund och skön.
Ack, i vår blindhet fräcka
vi mången sanning gäcka
för det den undflyr ögats rön.

4. Vi stolta barn av gruset
från helgelsen och ljuset
i öknar fjärran gå.
Vi mycket veta vilja,
men oss från målet skilja
ju mer vi tänka målet nå.

5. O Herre, mot det höga
oss vända låt vårt öga
med tillförsikt och ro!
På jorden re'n beskär oss
en strimma ljus, och lär oss
att älska, hoppas och att tro.

lördag 12 september 2015

Så går en dag än från vår tid



Alt. koral:



"ANDAKT OM AFTONEN"


1. Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

2. Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

3. Trygg i din vård jag lämnar mig,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dig,
när dagen åter gryr.

4. Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst att din, o Gud,
jag lever och jag dör.


Så tvår sig än en dag i nattens källa



Alt. koral:



1. Så tvår sig än en dag i nattens källa.
Så står mig än en natt av vila åter,
och än en gång jag ber att det skall gälla
också för mig, att skulden du förlåter.

2. För Kristi skull och blodet som han gjutit,
låt mina brister av din glömska höljas,
och hjälp mig ärligt sona vad jag brutit,
om än en dag på denna natt får följa.

3. Om för en broder jag har stängt mitt sinne,
och än vill glömma vad din kärlek säger,
så låt din Ande liva upp mitt minne
och störa mig uppå mitt viloläger.

4. En dag du lovat har att syndens sjuka
ifrån mitt väsen skölja bort och skilja.
Men ger du mig en morgondag att bruka,
jag skulle vilja vara i din vilja.


Text: Rune Pär Olofsson 1963 (35 år) - publicerad med författarens tillstånd.

I de stilla aftontimmar






1. I de stilla aftontimmar,
medan löftets stjärnor glimmar,
flyr min tanke hem från gruset
till Guds barn i fadershuset.

2. De har redan övervunnit,
de har fram till målet hunnit.
Men i Bibeln står beskrivet
hur de hade det i livet.

3. Abraham som löftet trodde
medan här i tält han bodde
nu för Jesu Kristi lydnad
är en himmelrikets prydnad.

4. Där hörs Isaks glada stämma
och tänk, Jakob är där hemma,
nu för evigt sann och ärlig,
ren och helig, skön och härlig.

5. Den som sjungit herdepsalmen
ser jag svinga segerpalmen.
Fast kung David mycket syndat,
Herren till hans frälsning skyndat.

6. Frälst ur syndens sämsta brunnar
om Guds nåd med fröjd förkunnar
usle rövarn, som i nöden
hos Guds Lamm fann liv i döden.

7. Klädd i dräkten vita, rena
står Maria Magdalena,
genom blodet frälsad vorden,
fast en syndare på jorden.

8. Den som tyckt sej vara värdig,
mer än andra god, rättfärdig,
passar ej i ljusets salar,
där om Lammets blod man talar.

9. När Guds eldsblick honom hinner,
som en rök hans prakt försvinner.
Han befinns då syndbelastad
och blir ut i mörkret kastad.

10. Herre Jesus, dej förbarma!
Hjälp oss syndare så arma
att det ljusa målet hinna,
genom blodet du lät rinna.

11. Gud, när ögonen skall brista
låt den tanken bli min sista:
Jesu blod från synd mej renat
och med honom mej förenat. 

O Kriste, du som ljuset är






1. O Kriste, du som ljuset är, 
dig kan ej mörker komma när. 
Vi skådar upp i tron till dig, 
när solens ljus fördöljer sig. 

2. Till tröst för alla är du satt. 
Beskydda oss i denna natt, 
så vi i dig kan ha vår ro 
och i din hägnad trygga bo. 

3. När våra ögon sluter sig, 
låt själen njuta frid i dig. 
Ditt ljus oss alltid lyse så, 
att vi i synd ej sova må. 

4. Du frälste oss från synd och skam
med korsets död, Guds rena Lamm. 
Du är vårt enda hopp, vår tröst: 
så hjälp nu dem du återlöst. 

*5. Gud, Fader, Son och Ande, var 
i natt och mörker vårt försvar. 
Dig, heliga Treenighet 
ske pris och lov i evighet!

Skönt det är i kvällens timma



1. Skönt det är i kvällens timma,
då all dagens oro dör,
att få Herrens röst förnimma
som det sista ljud man hör.
Skönt det är att sej få gömma
undan världens larm och strid
och som barnet ljuvligt drömma,
hägnad utav Herrens frid.

2. Tänk, att alla källor äga
i sin Gud och Fader kär
och av hjärtat kunna säga:
nog och över nog det är!
O, det är att lycklig vara,
det är vila, ljuv och skön.
Dock, det är en försmak bara
av de trognas nådelön.

Som ljus i änglahänder





Alt. koral (av textförfattaren Kerstin Westman 1910-1935):



1. Som ljus i änglahänder
stå bleka stjärneblänk,
och tunn och klar sig tänder
en månes silverlänk.
Men över livets gärden
i dunkel vägen bär.
Jag ville gå på färden
med Dig, o Herre kär.

2. Som himlens fågel breder
de starka vingar ut,
så Herren Gud bereder
oss sköld och skygd till slut.
Han vet vad verk vi äro:
som markens gräs, blott stoft,
och våra dagar äro
en fläkt, en blommas doft.

3. Som stilla solglansglöden
från klarnad himmel flöt,
som dagg med svala flöden
de heta timmar slöt,
i stillhet Herren skådar
ifrån sin boning ned
och jordens barn benådar
med himlens ro och fred.

Gud, förlåt mej allt vad jag




1. Gud, förlåt mej allt vad jag
syndat har mot dej idag.
Det jag vet och inte vet,
käre Gud, förlåt mej det!

2. Tack, o Fader, för allt gott
som av dej idag jag fått!
Lär mej älska, lyda dej,
du som först har älskat mej!

3. Denna natt beskydda mej,
låt mej sova tryggt hos dej.
Låt mej vakna lycklig här
eller salig där du är!

Stilla här i hemmets sköte





1. Stilla här i hemmets sköte
kommer enligt Guds behag
vilan åter till mitt möte
efter en förfluten dag.
Gud ske ära för allt gott
som har blivit här min lott!
O, jag önskar att jag gjorde
glad och tacksam allt jag borde!

2. Men vad finner jag väl skrivet
i min öppna samvetsbok?
Har jag glatt och undergivet
burit Jesu milda ok?
Har jag kärleksfullt och ömt
om min svaga like dömt?
Har jag understött min nästa
och ej sökt blott eget bästa?

3. Har med något gagn åt jorden
jag sökt gälda himlens lån?
Är väl världen bättre vorden
genom mig i någon mån?
Är vid denna dagens slut
själv jag bättre än förut,
eller finner du mig, Herre,
lika syndig, om ej värre?

4. Där ej mänskor skuld kan finna,
är för dig dock mycken skuld.
Lär mig rätt min frid besinna,
du som är av godhet full.
Jesu kors må bli mitt stöd,
må av hans förtjänst och död
tron i hjärtat ständigt verkas
och på goda frukter märkas.

5. Så av nåd jag tillgift äger,
så av nåd jag äger hopp
att i morgon från mitt läger
stiga än med glädje opp.
Och när det behagar dig,
Gud, att hädankalla mig,
du ej barnet från dig skjuter
som sig till ditt hjärta sluter. 

I Herrens hand jag lämnar mig



Alt. koral:



1. I Herrens hand jag lämnar mej
när mina ögon sluter sej.
När jag ur sömnen vaknar opp
är Gud min glädje och mitt hopp.

2. Kär kommer nattens stilla ro
när jag mej Herren fått förtro,
och glad jag ser en dag igen,
när jag med Gud får börja den.

3. Min gode hjälpare är han,
som för all nöd mej skydda kan,
min väktare som hör och ser
när jag ej hör och skådar mer.

4. Jag vet, ja, jag är viss därpå,
att ingen ofärd ska mej nå,
om inte han ger lov därtill
och mej av kärlek pröva vill.

5. Min Gud är stark, min Gud är god.
Så är jag nöjd och vid gott mod.
Gud, Fader, Son och Ande vis
må alla folk ge lov och pris! 

När nu natten snart är här





1. När nu natten snart är här,
dig jag beder, Fader kär:
giv mig ditt beskydd, så att
jag kan vila trygg i natt.

2. Skydda också alla dem
som är hos mig i mitt hem.
Alla som mig nära står,
giv att tryggt de vila får.

3. Tack för allt som jag har fått
under dagen som har gått,
krafter, bröd och stilla frid,
Ordets ljus i andaktstid.

4. För din närhet tackar jag,
för att jag här varje dag
genom bönen ständigt får
umgås med dig var jag går.

5. Gud, förlåt mig det jag gjort
som var ont, ej vad jag bort.
Låt för Jesu skull mig få
nu till sängs förlåten gå.

6. När min sista kväll är här
och till uppbrott tid det är,
tag min ande i din hand,
för mig till ditt himmelsland. 

O Gud, vår Skapare, vars råd







Alt. koral:



1. O Gud, vår Skapare, vars råd
gjort himlen till vårt fadershus,
som klädde dagarna i ljus
och gav åt natten sömnens nåd.

2. Vi slutar dagens verk med bön,
med bön vi går till nattens ro.
Låt oss i morgon i vårt bo
få sjunga lovsång, klar och skön.

3. Till dig går vakna själars gång,
dig lovar mänsklig stämmas röst,
dig kärlek ren i troget bröst,
dig hjärtedjupets tysta sång.

4. När dagens portar slutit sig,
låt tron i natten ljuset se.
Låt tron ej smaka mörkrets ve,
men finna ljusets väg till dig.

5. O Fader, Son och Ande blid,
dig av allt hjärta beder vi,
att natt och dag du står oss bi
och frälsar oss för evig tid.

6. Gud Faderns lov vi sjunger här
för Sonens kärlek, Andens nåd.
Treenige, din makt, ditt råd
din kyrka pris och ära bär. Amen.

O Jesus, du som hemlös var







Alt. koral:


1. O Jesus, du som hemlös var,
lik pilgrim som ej hydda har,
kom in, kom in här i mitt tjäll,
och stanna kvar, snart är det kväll.

2. Blott ensamhet ger ingen ro,
o kom och i mitt hjärta bo!
Du vet det väl: du är den gäst
som där är efterlängtad mest.

3. Ja, dagen snart till ända går
och nattens mörker förestår.
Du som det sanna ljuset är,
förbli i mörkret hos mej här.

4. Allt vad av nåd du givit har
jag anförtror i ditt förvar.
Dej, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.

(Alt. koral: Hakon Långström 1986 - publ. med tillstånd)

Till natt det åter lider






B-melodiformen:



1. Till natt det åter lider
och solen från oss skrider.
Jag knäpper mina händer
och till min Gud mig vänder.

2. O Herre, du som varit
min tröst den dag som farit,
låt mig din nåd förnimma
också i nattens timma.

3. För Jesu blod, som flutit,
förlåt vad jag har brutit,
att ej min skuld mig gnager
och sömnens frid förtager.

4. När mina sinnen alla
i vila sammanfalla,
då låt din änglaskara
min vakt och hägnad vara.

5. Mig själv och vad i livet
mig kärt av dig är givet
jag ger liksom tillbaka
åt dig att övervaka.

6. O Gud, min bön jag slutar
och mot din nåd mig lutar.
Ej finnes ro i världen
som på den huvudgärden. 

O Fader, stor i makt, i råd



Alt. koral:


1. O Fader, stor i makt, i råd
och oföränderlig i nåd,
du bredde vitt kring jordens rund
ditt klara ljus i morgonstund.

2. En afton rik av nåd oss giv.
Då slutar ej i natt vårt liv.
En helgad död, en krona skön
oss skänk som evig nådelön.

*3. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.

Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud



1. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud!
Guds änglar i sin vita skrud,
som för Guds ansikte får stå,
de vakar här hos dej också.

2. Du ligger mjukt, du sover gott,
du har den sköna sängen nått.
Vår Frälsare låg inte så
när han blev lagd på hö och strå.

3. Du sover här i stilla ro,
men han fick ej i trygghet bo.
Han måste fly i natt och gråt
för onda människors försåt.

4. Men då han varit barn som du
välsigne han din vila nu,
så du kan växa i hans frid
och älska honom all din tid.

5. Han styrke dej med kraft och råd,
hans Ande helge dej i nåd
och lyse dej på varje stig,
så du blir hans evinnerlig.

6. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud!
Han kläder dej i snövit skrud,
så du hos Barnavännen vår
till sist en evig glädje får.


Text: J C Rube 1712, Zacharias Topelius 1869, bearb. A.H. 2008
Musik: Folkmelodi enligt Leksands-tradition ("Din sol går bort")

Vi tackar dig, o Herre Krist



Alt. koral:


Alternativ melodi:



1. Vi tackar dig, o Herre Krist,
som är vår Frälserman förvisst.
Du för oss alla omsorg bär
med dina helga änglars här.

2. Vi lägger oss till vila ned.
Åt själen ro och frid bered,
bliv när oss, Herre, var oss huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.

3. Bevara oss till kropp och själ,
och hjälp oss till vårt sanna väl:
dig hålla kär i lust och nöd,
dig höra till i liv och död.

4. O Gud, som dagens gränser satt,
oss giv en god och stilla natt.
Beskydda fränder, barn och bo.
I Jesu namn går vi till ro.

*5. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.

(Amen).

Nu är en dag framliden



Nu är en dag framliden
och kvällen kom till sist.
Från oss är solen skriden,
bli kvar, o Jesus Krist.
Ge oss en stadig tro
och oss av nåd bevara,
så att vi utan fara
kan gå till nattens ro.

I dina händer, Fader blid


Sista strofen (med trefaldigt Amen):



Alt. koral:



Alt. koral (från Lima och Transtrand)


Alt. koral:


1. I dina händer, Fader blid,
från nu och intill evig tid
jag lämnar mej med vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.

2. Mitt liv, min kropp och ande är
din egendom, o Herre kär.
Bevara själv vad dej tillhör,
att intet ont mej skada gör.

3. I dej är jag av hjärtat nöjd,
du är min enda tröst och fröjd.
I all min nöd och stora brist
är du min hjälp, det vet jag visst.

4. Det är min tro, o Fader blid,
hjälp att jag alltid blir därvid.
Ifrån ditt barn du aldrig vik,
att jag må ärva himmelrik. 


(Amen, amen, amen).

Denna dag är nu till ända




Denna dag är nu till ända.
Gud, vår Fader, låt allt lända
dig till ära, lov och pris.
Jesus, må du oss omvända
och din Ande till oss sända,
så envar blir from och vis.
//: Låt oss väl vårt lopp fullända,
trygga vad som än må hända,
ha ditt ord till själaspis ://
Amen, amen, amen. 

Kom, va´ hos oss, Gud (Kum ba ya)






1. //: Kom va´ hos oss, Gud,
kom va´ här! ://
Kom va´ hos oss, Gud, kom, va´ här,
o Gud, kom va´ här!

2. Någon sjunger, Gud,
kom va´ här...

3. Någon gråter, Gud,
kom va´ här...

4. Någon sover, Gud,
kom va´här! ...
 

Se, nu stiger solen ur havets famn



Alt. koral:




1. Se, nu stiger solen ur havets famn,
luft och vågor blossar i glöd och brand.
Vilket saligt jubel där allt var tyst,
sedan ljuset landat och världen kysst!

2. Jag vill andas luften i fulla drag,
sjunga Gud en sång för den ljusa dag, 
tacka för en morgon med liv och glöd,
att mej dagen gläder, trots synd och död,

3. tacka Gud som just när hans sol gick opp,
lät mej känna morgon i själ och kropp,
så att mörkret rymde med hjärtats ve
och jag kunde be: låt din vilja ske!

4. Ja, jag vill få omfamna dej, min dag,
värma mej vid dej, vid Guds välbehag,
kalla dej vid namn, vid allt gott jag vet,
mor och syster, älskade, hör du det?

5. Ljusets vågor visar i himlen in,
varifrån jag nås av en morgonvind,
just som om av ljuset den andats ut,
o du milde Skapare, Far och Gud!

6. En gång ska jag segla på nattmörkt hav,
sakta stäva fram mot min svarta grav.
Livets Gud mej skyddar, jag är hans barn,
milt hans hand mej löser från dödens garn.

7. Se, då stiger sol upp ur hav på nytt,
alla dödens skuggor för evigt flytt!
Vilket segerjubel med liv och lust:
ljuset lyser evigt på himlens kust!  

Vakna min vän

1. Vakna min vän,
natten är slut,
du får ej sova mera!
Dagen är här,
Gud ger dej liv,
låter ditt blod pulsera.

2. Vakna min vän,
skynda dej upp,
dagen får du som gåva!
Gud ger dej kraft,
skapar dej ny,
Gud vill vi alltid lova,
Gud vill vi alltid lova!

Text: © Margareta Melin, publ. med tillstånd
Musik: © Marta Bäckman

[Av upphovsrättsskäl kan melodin inte publiceras här än, men den finns i Kantarellen 2!]

Din klara sol går åter opp





1. Din klara sol går åter opp,
jag tackar dej, min Gud.
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.

2. Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mej;
o, må jag så i tålamod
och kärlek likna dej.

3. O, hjälp mej lyda dina bud
och ha din vilja kär,
förnöjd och glad i dej, min Gud,
var dag jag lever här.

4. Då skall jag, trygg i råd och dåd,
till dej, o Fader fly
och än förnimma att din nåd
är varje morgon ny.

Sjung i stilla morgonstunder



Alt. koral:




Alt. koral:


1. Sjung i stilla morgonstunder,
prisa Herren uppmärksam!
Se, han gör på nytt ett under:
kallar ljus ur mörkret fram!
Se, hans sol vår värld förgyller,
allt med liv och lovsång fyller!
Se, han ler i himlens sky,
varje dag hans nåd är ny!

2. Lär oss, Gud, vad oss är givet,
innan aftonen tar vid.
Lär oss du att välja livet,
medan det ännu är tid.
Än i dag du vill oss kalla,
snart kan mörker på oss falla.
Lär oss, medan dagen är,
följa Andens dragning här.

3. Gud, som skapat sol och stjärna,
dej vi sjunger tack och lov
för att oss du ville värna
medan vi i mörkret sov.
Lys och led oss, ljusets Fader,
tills vi myllas ner i rader,
väck oss så till morgon ny,
solsken utan aftonsky!

Herrens nåd är var morgon ny










1. Herrens nåd är var morgon ny!
Varför skulle vi sörja?
Jordens skuggor så snart ska fly,
må vår lovsång då börja!
Pris ske Gud! Vi mot målet ilar,
Jesus följer oss trofast än idag,
bjuder här allt Guds välbehag
och därhemma sin vila.

2. Herrens nåd är var morgon ny!
Bort med tvekan och fruktan!
Herrens röst mitt i stormens gny
blandar nåd i hans tuktan.
Nåd, ja, nåd hur han än den kläder,
nåd som fostrar för himmelriket opp,
nåd som livar vår tro, vårt hopp,
nåd som tröstar och gläder.

3. De som gråter, de vare då
såsom gräte de icke.
De som fröjdas och ler också
såsom gladdes de icke.
Herren kommer! Hans dag är nära.
Må vi bida den längtansfullt i tron,
höja redan vår lovsångs ton:
Honom, honom ske ära!


Text: Lina Sandell 1865 (33 år), ngt bearb. 
Musik: Oscar Ahnfelt 1874 (61 år) - jfr Carolas framförande.

Jag lever och upphöjer



1. Jag lever och upphöjer
min själ igen till dej,
o Gud, vars vård sej röjer
i allt, som omger mej:
i dagens nya ljus,
i lugnet kring mitt läger,
i allt vad kärt jag äger
bevarat i mitt hus.

2. Lov ske ditt ord i tiden,
som bjöd att ljuset är!
Och tack för ron och friden
som natten till oss bär!
Så ljuvt att i dess famn
sitt trötta huvud gömma
och dagens sorger glömma
och somna i ditt namn!

3. Så skönt att åter träda
förnyad på din jord
och åt din sol sej gläda
och livas av ditt ord
och gå med hälsans fröjd
till sina plikters övning,
beredd till kamp och prövning
och med din vilja nöjd.


4. Ej blott att kroppen stärka
du gav oss vilan, Gud,
nej, må den hos oss verka
ny håg för dina bud!
Om på min gårdag nu
jag ser med skam tillbaka,
hjälp mej idag att vaka
och älska liksom du.

5. Hjälp mej att aldrig kränka
min nästas minsta rätt,
ej tala eller tänka
på falska vänners sätt,
att ej för stundens ro
förspilla samvetsfriden,
ej håglös dräpa tiden,

men tjäna dej i tro.

6. Kanhända snart jag saknar
den tid du nu mej ger.
Jag bäddas ner och vaknar
till jordens dag ej mer.
O Jesus, giv mej då
den frid som du blott skänker,
till dess den dagen blänker,
vars sol ej ner ska gå! 

Vår jord sig vänt i rymden så




1. Vår jord sig vänt i rymden så
att vi på nytt en morgon får,
och solens ljus vår trakt har nått
med energi till stort och smått.

2. O Fader vår, som i din hand
har universum, hav och land,
av hjärtat tackar vi dig att
du oss har skyddat denna natt.

3. För sömnens gåva tackar vi.
Den kropp och själ ger styrka i
ett hälsobad av vila så
att till var dag vi krafter får.

4. En dag av nåd till våra liv
du lägger nu. O Herre, giv
oss hjälp att leva här i tro.
Låt Anden alltid hos oss bo.

5. När frestelser vi möter här,
oss hjälp att strida mot begär,
mot ondskans makt och denna värld
med sköld av tro och Andens svärd.

6. Men om vi faller, hjälp oss då
till Kristi kors se upp och få
för Jesu skull förlåtelse,
när vi därom av hjärtat ber.

7. För faror utav alla slag,
o Fader, skydda oss idag
i hem och arbete, trafik,
med ditt beskydd ej från oss vik.

8. När människor vi möta får,
där vi i våra sysslor går,
oss hjälp att handla så idag
som är oss sagt i Kristi lag.

9. Din skapelse är vår miljö.
Bevara skogar, hav och sjö.
Lär oss respekt för din natur,
för land och vatten, växter, djur.

10. O Gud, oss rätt betänka lär
att få är våra dagar här,
att vi må visa hjärtan få
och på din väg till himlen gå.

11. När evighetens morgon ljus
sist gryr: oss för till himlens hus,
låt oss få stå inför din tron
och prisa dig med jubelton.

12. Där blir det inga nätter mer.
Man utan sol och lampa ser,
ty över salig menighet
du lyser själv i evighet.

Nu klingar fåglarnas morgonvisa




1. Nu klingar fåglarnas morgonvisa
och solen lyser i sommarprakt;
jag vill få tacka, jag vill få prisa
min gode Fader för vård och vakt.

2. Hans nåd och ära jag glad vill sjunga,
han har så mycket förlåtit mej.
Han lossat skuldernas ok, det tunga,
och banat väg ända hem till sej.

3. Han har benådat min själ. Mot ljuset
med tacksam glädje den riktar sej.
Jag har fått arvslott i fadershuset,
där Jesus ordnat ett rum för mej.

4. Tack, Herre Jesus, för kors och smärta,
för dödens kalk, som för mej du tog,
för att mitt fridlösa, arma hjärta
ska äga liv och ha övernog!

5. Tack att jag slipper att längre bygga
på vad jag varit och är och gjort,
men får till dej och din nåd mej trygga,
min segerhjälte, så stort, så stort!

6. Du slagit synden, du slagit döden,
du kommit frälsning och frid åstad.
Du för ditt folk genom alla öden
till evig glädje i Sions stad.

Välsignat vare Herrens namn




1. Välsignat vare Herrens namn, 
som mej i natt bevarat! 
Ännu en dag i nådens famn 
hans kärlek åt mej sparat. 

2. Låt bön och arbete gå väl, 
o Gud, som gett mej tiden! 
Bevara både kropp och själ 
i nåden och i friden. 

3. Ge mej en trogen, flitig hand, 
ett gott och vänligt öga, 
ge mej din kärlek ren och sann 
och kraft ifrån det höga. 

4. Din kärlek ger mej ödmjukhet 
att med min nästa vandra, 
gå i mitt kall med ärlighet 
och inte avundas andra. 

5. All fara, sjukdom, synd och nöd 
från mej och världen vike! 
Ge oss för varje dag vårt bröd, 
men först och sist ditt rike!

Pris vare Gud som låter







1. Pris vare Gud som låter 
oss glada vakna opp 
och över jorden åter 
en dag av nåd gå opp, 
en dag som skall försvinna 
lik den i går förgick; 
o må vi då besinna 
dess dyra ögonblick! 

2. O, må vi noga märka 
vad Gud av oss begär 
och med all trohet verka 
så länge dagen är, 
att icke syndens minne 
vårt hjärta förebrår 
när aftonen är inne 
och vi ej mer förmår. 

3. Att gärna åt sin nästa 
råd, hjälp och glädje ge, 
ej blott på eget bästa, 
men ock på andras se, 
ej blott Guds vilja veta, 
men vandra i hans bud, 
det är att kristen heta, 
det är att tjäna Gud. 

4. Och salig är och bliver, 
när Herren komma skall, 
den tjänaren som giver 
så akt uppå sitt kall. 
Han dela skall den fröjden 
som intet öga sett, 
men Herren Gud i höjden 
åt sina barn berett. 

5. Vår kraft, o Gud, föröka, 
att vi med trofasthet 
må först ditt rike söka 
och din rättfärdighet. 
Då vill du nådigt skänka 
allt övrigt åt envar. 
O, må vi det betänka 
i dag och alla dar!

Välsignad Gud som Israel förlossat



Alt. melodiform:



1. Välsignad Gud, som har sitt folk förlossat,
har oss besökt och våra bojor krossat!
Han salighetens horn upprättat har
i Davids släkt i dag för alla dar.

2. Vad heliga profeter har förkunnat
för länge sedan, har han nu oss unnat.
Han frälsar oss från fiendernas hot
och ifrån dem som hatfullt står oss mot.

3. Han tänker på förbundets rika gåva,
på den barmhärtighet han velat lova.
Han minns den ed som i förgångna dar
vår fader Abraham han svurit har.

4. Oss alla vill han göra fria, rena
att utan fruktan villigt honom tjäna
i helighet, rättfärdighet och frid
inför hans ögon all vår levnads tid.

5. Han sänt Johannes till att väg bereda
och Israel till Herren Kristus leda,
som bär vår skuld, oss renar i sitt blod.
Ja, Gud är nådig, kärleksfull och god.

6. Rättfärdighetens sol skall uppenbaras
och här för oss i dödens natt förklaras.
Så skall den leda oss på fridens stig.
O Gud i himlen, ära vare dig!

 

Han väcker var morgon mitt öra




1. Han väcker var morgon mitt öra
att lyssna på lärjungasätt.
Han väcker mej upp till att höra
det ord som ska leda mej rätt.
Det finns inget budskap på jorden
som är mej mer dyrbart än orden 
från Frälsarens välkända röst.

2. Han vet att var timme på dagen
ska frestaren lägga försåt.
Han känner hur lätt jag blir dragen
långt bort på den villande stråt.
Men han som har krafter för andra,
min Frälsare, med mej vill vandra
från morgon till afton var dag. 

3. Så väcks varje morgon mitt öra
av Frälsarens ljuvliga röst,
som bjuder mej uppmärksamt höra
vad han har att säga till tröst,
till maning och varning och tuktan,
att Gud jag må tjäna med fruktan,
med kärlek, med tro och med hopp.

När morgonstjärnan framgår skön




Alt. koral:



1. När morgonstjärnan framgår skön,
o Gud, vi nalkas dig med bön
att än mot ondskans makt och här
vårt hägn för kropp och själ du är.

2. Vid ögats port ställ helig vakt,
att oss ej bländar fåfäng prakt.
Vår tanke och vår tunga styr,
så att vi hat och tvister flyr.

3. Så skall vi då, när solen flytt
och dagen är i natt förbytt
dig bringa lovets aftongärd
och renas vid din altarhärd. 

*4. O Fader, Son och Ande, bliv
hos oss med kärlek, ljus och liv.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet. 

Tack, käre Far, för än en natt



Alt. koral:


1. Tack, käre Far, för än en natt 
av vila i din famn. 
För morgonljus och glada skratt 
välsignar jag ditt namn. 

 2. I nådens tid nu önskar jag 
att helt dej höra till, 
att leva som du vill idag, 
ja, vara som du vill. 

3. Då står jag trygg där du befallt, 
vad än jag tar mej an, 
din ära söker jag i allt, 
gör allt i Jesu namn. 

4. För Jesu skull nu din är jag: 
mej helt och hållet äg 
och led mej med din nåd idag 
på helighetens väg. 

fredag 11 september 2015

Stig upp, min själ, och lova






B-melodiformen:



1. Stig upp, min själ, och lova 
vår Gud för livets gåva! 
Han som sitt goda ger oss,  
med evig kärlek ser oss. 

2. I frid jag gick och la mej, 
för i sin vård han har mej. 
Fast satan mej begärde, 
Gud mej förtröstan lärde. 

3. Ja, Fader, när jag trodde
jag hos den onde bodde,
du famnen mot mej räckte,
med vingarna mej täckte.

4. Du sa: "Mitt barn, ligg stilla,
jag vill dej inget illa.
Sov gott vid nådastolen,
imorgon ser du solen."

5. Ja, Gud, du mej benådat, 
på nytt jag solen skådat; 
från nöd du mej befriat 
och liv och hopp förnyat. 

6. Jag kan ej rätt dej lova, 
men bär dock fram min gåva.  
Min rökelse jag ger dej: 
ta mot min sång, jag ber dej. 

7. Du aldrig den föraktar,
din kärlek den betraktar.
Den är vad jag förmådde,
jag längre än ej nådde.

8. Så må du själv fullända 
ditt verk i mej och sända  
den som mej alla dagar 
på vägen hem ledsagar. 

9. Min gärning nådigt skåda, 
du som så väl kan råda. 
Dess upphov, fortgång, ände, 
du till din ära vände. 

10. Välsigna mej och skydda, 
mitt hjärta ta till hydda;  
ditt ord min mat låt vara, 
till dess jag hän ska fara.

Morgonrodnaden skall väcka




1. Morgonrodnaden ska väcka
mej till helga sångers ljud.
Tidigt vill jag händer sträcka
upp till Herren Gud, min Gud,
och med hjärta och med tunga
den Allsmäktige lovsjunga.
Han min lovsång ej försmår,
när till nådens tron den går.

2. Sol från världens gryningstimma,
som i Edens lunder brann,
för vars strålar nattens dimma
från en nyfödd jord försvann,
se, hon ännu härlig brinner,
ännu milt hon oss påminner
att med samma nåd och makt
Herren på sitt verk ger akt.

3. Herren Gud i alla tider
är de sinas ljus och tröst.
Frid och salighet sej sprider
från hans ord till alla bröst.
Han i alla evigheter
över allt vad fader heter
är i himmel och på jord
som den rätte Fadern spord.

4. Därför vill jag hoppfull möta
allt vad han mej förelagt,
och mitt kall med trohet sköta
och förbida vad han sagt.
Glad som fågeln skall jag sjunga,
när jag går i dagens tunga,
trygg i Herrens skugga bo,
när jag går till nattens ro.

5. Och när solen mer ej röjer
sej för jordisk blick en gång,
örat hör och tungan höjer
här ej mera bön och sång,
då ska öga, tunga, öra
bättre skåda, sjunga, höra
Herrens nåd och härlighet
i en salig evighet.

Morgonstund har guld i mun



 

1. Morgonstund 
har guld i mun,
för natten Gud vi lovar!
Han lärde oss i Jesu namn
att liksom barn i mammas famn
vi alla sött kan sova.

2. Morgonstund 
har guld i mun,
vi till vårt verk får ila
som fågeln glad ur skog och vång
sej svingar med sin morgonsång,
pånyttfödd av sin vila.

3. Morgonstund 
har guld i mun,
med glädje får vi börja.
Till glädje blir var stund och dag
som levs till Herrens välbehag,
om än vi måste sörja.

4. Gå då fritt,
envar till sitt!
På nåden får vi bygga!
Ja, vi får lust och lycka till
att göra nytta som Gud vill,
när nåden gör oss trygga.

5. Sol sin led
går upp och ned,
i ljuset vill vi vandra.
Gud give, att vi värma må
som himlens ljus, om än så små,
i kärlek till varandra.

Morgonens rodnad över bergen brinner





Alt. koral:



1. Morgonens rodnad över bergen brinner.
Stilla från jorden nattens skuggor svinner.
Kom, låt oss alla
inför Gud nedfalla,
honom tillbedja.

2. Bönen förjagar själens sömn och tröghet.
Över oss lyser nådens glans och höghet.
Ljuvligt av höjden,
frälsningen och fröjden
till oss nedkomme.

*3. Fadern, som bortom alla stjärnor tronar,
Sonen, som världen med sitt blod försonar,
Anden, som talar
mäktigt och hugsvalar,
tillhör all äran.

Amen.

Den signade dag

Här sjunger Alice Babs textvarianten från Wallinska psalmboken till en dalakoral i Gagnefs kyrka (är melodin från Gagnef tro?):


Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!):


Här följer noterna till psalmbokens koral:


Nedan återges en alternativ koralvariant från Mora (finns inte i psalmboken). För endast sopran- och altstämma, klicka längst till vänster vid G-klaven (så att övre notsystemet rödfärgas) och därefter på uppspelningspilen. Då blir musiken inte så murrig (ska väl egentligen vara enstämmig, jfr Malungskoralen nedan):


Alt. dalakoral från Malung (finns inte heller i psalmboken):


Alt. folkkoral från Öjebyn, Piteå (inte heller den finns i psalmboken):




1. Den signade dag som vi nu här se
av himmelen till oss nedkomma,
han blive oss säll, han låte sig te
oss allom till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevare.

2. Den signade dag, den signade tid
var morgon jag månde betänka,
då nådenes sol så härlig och blid
rann upp för all världen att blänka
och herdarna hörde Guds änglar i skyn,
som sjöngo att dagen var kommen.

3. Det heliga kors vår Herre själv bar
med synderna, världens och mina,
mot satan jag sätter till värn och försvar
och tröstar på Frälsarens pina.
Det blod som på korset till bot för oss rann,
det utplånar synderna mina.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
som änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
vår Frälsare Jesus lova.

5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd
sig lyfter på lediga vingar
och lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över jorden sig svingar,
så lyfter sig själen i hjärtelig fröjd
till himlen med lovsång och böner.

6. Ack, låtom oss lova och bedja vår Gud,
när stunderna växla och skrida,
så skola vi stärkas att hålla hans bud
och vaka och tåligen lida.
Ja, låtom oss verka med allvar och flit,
så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång,
att icke dess afton skall stunda.
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,
må vi det med allvar begrunda.
Vi bliva utburna, och sömnen blir tung
i graven, vår bädd och vår boning.

8. Ack, give då Gud, vi honom så tjänt
med allt vad av honom vi äga,
så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
att han till envar måtte säga:
Gack in i din Herres glädje, gack in,
du tjänare gode och trogne!

9. När vi skola hem till vårt fädernesland
och skiljas från sorg och elände,
befalle vi tryggt vår själ i Guds hand
och glada från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
vår vandring en fröjdefull ände!